För ett par veckor sedan var jag hos veterinären med Sparky eftersom han fått en konstig utväxt i munnen. Veterinären trodde att det var en tumör. Prover skickades till Uppsala (tror jag det var) och svaret kom i går. Tumören är godartad! Gött!

Veterinären sa redan vid besöket att hon trodde att den var godartad men bara att höra min hunds namn och tumör i samma mening fick mig att freaka lite! Sånt här får ju en onekligen att tänka på att man en dag kommer stå här utan sin älskade hund. Ojojoj, jag vill verkligen inte tänka på det.

Förmodligen kommer tumören komma tillbaka i framtiden men det är bara att operera bort den igen så det känns inte så farligt. Det kunde vara värre.

Älskade lilla Sparky. Jag är så glad att jag har honom.

För 4 månader sedan placerades Pirata hos en familj som inte alls förstod vad de gav sig in på. De trodde att de ville ha en aktiv hund men upptäckte ganska snart att det inte riktigt blev som de tänkt sig. Jag åkte och hämtade hem Pirata igen och nu har han varit här i en dryg månad. Det var båda ledsamt och härligt att få träffa honom igen.

Pirata tycker att det är jättejobbigt med tung trafik såsom tåg, lastbilar och bussar. Vi bor precis vid spåret och lite längre ner på vår gata ligger ett bussbolags garage. Dessutom går det en hel del lastbilar förbi. Inte riktigt perfekt läge för den här killen med andra ord. Men, om man trixar sig ut ur samhället utan att möta för många hundar, bussar och tåg så trivs han som fisken i vattnet! Han ÄLSKAR att springa över åkrar och ängar, gå i skogen och plaska i ån.

Vi har just kommit tillbaks från en sån promenad och han har sprungit och busat. Han har undersökt varje sten han såg! Det fanns en liten fläck med snö på ett ställe och där rusade han runt så snön skvätte åt alla håll. Hela han bara spritter av glädje och han kommer som ett skott om man har lite korv i fickan:) Nu ligger han här bredvid och sover tungt även om det åker förbi lastbilar precis utanför fönstret.

I helgen hade vi sista träffen med Vårdhundskolan och det känns både underbart och lite sorgligt. Det är så skönt att kurslitteraturen är läst, uppgifterna inlämnade och teoriprovet skrivet. Så skönt! Det har varit väldigt givande och jag kan verkligen rekommendera utbildningen. Fast för mig har varit riktigt slitigt att åka bort på helgerna även om det bara är en träff i månaden. Varje träff har slutat med migrän och sängliggande, ibland i flera dagar. Nu ser jag fram emot att lägga mer energi på hundträningen i några månader tills jag ska göra det praktiska provet i augusti.

Sparky vilar under en föreläsning om etologi.

Nu har han varit här i nästan 2 månader och veckorna bara rusar förbi! Pirata är en härlig kille som är otroligt tillgiven och mysig med människor. Han har fortfarande problem med andra hundar men det går bättre och bättre. I dag tänkte jag att jag ska ta med honom till “hundgruppen” som jag tränar tillsammans med. Får se hur det går.

Pirata har nu fått ett hem!

Tiiiiidigt i går morse kom vi hem med en nu fosterhund, Pirata. Sent i går kväll frågade jag mig själv om jag verkligen borde gett mig in på detta. Han är verkligen söt som socker men inte stilla en sekund. Han är högt och lågt hela tiden och kan inte slappna av. Han kissar överallt! Alltså inte för att han är kissnödig utan han går och svätter in hela huset. Han har gjort grova utfall mot en av mina inneboendes hund och även en del gruff mot Totoro som är min andra inneboendes hund.

Med Sparky och Elton har det som tur är gått hur bra som helst. De har varit otroligt tålmodiga med den här lille killen. När Pirata gnager på Eltons ben som en liten valp så tittar Elton inte ens upp. Han bara suckar lite och väntar på att jag ska ta bort honom.

I dag känns det i alla fall mycket, mycket bättre! Kan ha något att göra med att jag faktiskt har sovit den här natten till skillnad från förra natten då vi satt i bilen hela natten för att hämta Pirata.

Jag introducerade klickern redan i går och efter många korta träningspass i dag så vet jag att jag har att göra med en otroligt lättlärd kille som fullkomligt studsar av glädje när jag plockar fram klicker och godis. I dag har han lärt sig att följa en tagetstick, vi har tränat på att inte skälla på katterna och börjat med sitt och ligg. Kanske kunde han redan sitt men vi börjar från grunden i vilket fall.

Jag har också klickat alla tre hundarna i olika “klippa klorna-moment”. Klickat för att de intresserat sig för klotången, när jag håller fast tassen, när jag håller klotången mot tassen, när jag pillar på klorna osv. Sparky, som hatar att klippa klorna, satt och lyfte upp tassarna för att jag skulle ta klotången mot dem.Fantastiskt! Jag ÄLSKAR klickerträning!

Det finns en jättebra video på hur man kan träna detta här.

Morgondagens plan är att ta ut Pirata till vägen för att träna på att inte göra utfall mot bilarna. Jag visste redan innan han kom att han har problem med bilar som åker förbi. I morse fick jag se honom in action när det kom förbi en bil. Tror dock att det blir lätt att träna bort. Det kändes som att han inte brydde sig så mycket om bilen egentligen utan mest gapade lite av gammal vana. Kanske har han bara varit understimulerad och “tagit ut” det på bilarna.

Han är, som sagt, väldigt lättlärd så det kan bara bli bättre nu!

Jag och Sparky finns på Hundras hemsida. Sparky är mest intresserad av att titta på Malins grannes katt.

Nu tränar vi på att Sparky ska gå upp och ner i trappor ett steg i taget på kommando. Alltså när jag säger “steg” ska han gå ett steg och stå kvar där tills jag säger “steg” igen.

Vi tränar på “sidan” vilket betyder att han ska kunna gå på höger eller vänster sida om mig. Det har jag tränat med en targetstick och håller nu på att försöka ta bort den.

Vi har fortsatt att träna apportering med. Nu har vi börjat med en medhjälpare som sitter på en stol och kastar i väg föremålet. Sparky väntar då tills jag säger “hämta” och då springer han och hämtar föremålet och lägger i medhjälparens knä. Det går ganska bra. Han har i bland svårt att få upp grejen i knät. Han går liksom med nosen mot bringan och nacken böjd och då blir det svårt att nå. I bland lägger han brevid knät och då får han ta upp den igen.

En ny svår sak vi börjat med är “nära” som jag ska kunna använda när jag vill att Sparky ska ställa sig närmre en patient. Jag har bara provat en gång än så länge så jag får berätta mer om detta senare.

Eftersom Sparky tycker att det är jobbigt att vara utan mig så har vi fått en övning för att träna på detta. Jag trycker in lite leverpastej i en kong, säger till Sparky att lägga sig ner och ger honom kongen. Sedan säger jag mitt kommando “Lugn” och går ut ur rummet i några minuter. När jag kommer tillbaks klappar jag om honom och tar kongen. Vi ska utöka tiden och även göra så att någon annan ger honom kongen och jag kommer in efter en stund. Tanken är att han ska associera stunden utan mig med något positivt i stället för att vara orolig.

En grej han måste kunna är “titta” vilket betyder att han ska titta mig i ögonen och behålla kontakten. Det är SVÅRT. Mina hundar har inte lätt för ögonkontakt. Vi har kommit så långt att han tittar när jag säger “titta” om det inte är någon större störning. Men än så länge har vi bara kommit till att vi har ögonkontakt i 5-6 sekunder.

Ett tag har vi tränat på “tassarna upp” eller vad det kan tänkas heta sedan. Sparky ska lägga upp båda tassarna/frambenen i knät på någon eller på en stol/soffa/säng och stå kvar. Det är han duktig på! Det svåraste är att träna på ställen där han vanligtvis hoppar upp som t ex soffan eller sängen. Än så länge har jag bara ett handtecken men tids nog ska vi ha både handtecken och verbalt kommando på alla saker.

Minisök har vi också tränat på ett tag. Då ska han på en begränsad yta hitta en liten, liten tygbit som jag har gömt. Vi har än så länge jobbat i en sandlåda. Det går bra och Sparky tycker att det är jättekul!

En koncentrationsövning som vi fått är att han ska följa ett föremål med blicken. Jag använder klickern och godis för att belöna när han tittar på saken. Tanken är att jag ska träna detta med störningar sedan för att träna Sparky att fokusera på det vi gör.

Jag har tränat in “stanna” för länge sedan men vi har fått i läxa att finslipa vårt “stanna” så att det sitter riktigt bra. Dessutom ska han kunna stanna både när han är på väg bort från mig eller när han är på väg mot mig. Jag har nästan bara använt det för att stoppa honom när han varit på väg bort tidigare.

Ja, detta är vad vi tränar på just nu!

Jag är visst sämst på att ha en blogg. Jag SKA bli bättre på att uppdatera. Jag VILL det.

Det som har hänt sedan sist är att jag har åkt tåg till Umeå med hundarna och det gick alldeles utmärkt. Inget att oroa sig för. Elton tyckte att det var lite jobbigt precis när vi gick på men kom till ro fort. Sparky gillar ju att åka tåg så han tyckte bara att det var mysigt. Hade med mig en liten madrass till dem som jag la på golvet och det tog inte lång stund innan de låg på den och sov. På hemvägen gick det hur lätt som helst! Då hade vi även med oss kompisarna Bart och Zigge. Folk som gick förbi hundkupén trodde väl att vi var tokiga. På den lilla ytan ser det ganska mycket ut med 4 halvstora hundar.

Det blev en hel del skogspromenader som Elton ÄLSKADE! Sparky blev less på myggen och ville inte ens vara ute de sista två dagarna. Han är inte gjord att bo i de norrländska skogarna.

Elton

Jag var hos min instruktör innan vi åkte till Umeå och har en drös med nya saker att träna på. Det går ganska bra med vårdhundsträningen tror jag.

Förra veckan började jag på en kantarellkurs med Elton! Det var roligt! Jag hoppas att Elton kommer att gilla det med. Vi har tränat varje dag. Inne fungerar det bra och vi har tränat en del i trädgården och det fungerar bra det med. I dag tog jag med kantarellerna på promenaden och försökte träna i  en liten skogsdunge men det gick verkligen sådär. Det var tjurar i en hage 100 meter bort som råmade efter kvigorna i en annan hage på andra sidan dungen. Det var liiiite för mycket störning för stackars Elton. Jag var på biblioteket i dag och lånade några böcker som är kurslitteratur på Vårdhundskolan och då råkade jag se en bok av Anders Hallgren om kantarellsök så jag lånade den med.

Köpekantareller som Jonte köpt i Stockholm för att jag ska kunna träna kantarellsök. Men snart kanske Elton kan hjälpa till att hitta “riktiga” kantareller.

I dag hoppar vi på tåget till Umeå. En resa på 14 timmar! Puh! Jag är lite nervös för att åka själv med hundarna i hundkupén. Det är bara 6 platser där och de andra är bokade vilket borde betyda att det kommer sitta fler hundar där. Det är bara att hoppas på att de är snälla och har vettiga ägare. Just nu sitter jag i telefonkö till SJ för att ta reda på när tåget gör ett längre stopp så att jag kan ta ut och rasta hundarna.

Får hoppas att Elton inte avlider av stress. Det har gått mycket bättre på sista tiden så jag tror att det går bra!

Innan Elton kom in i mitt liv så har jag inte haft någon erfarenhet av att ha flera hundar. På många sätt är det inte jobbigare att ha fler hundar. Behovet av hundvakt är samma. Att man får anpassa vart och hur man reser är samma osv.

Men jag går fler promenader nu eftersom jag vill gå med hundarna var för sig med och inte bara tillsammans. Det tar längre tid att träna mentalt med dem eftersom varje hund kräver sin egen stund. Men allt det där är egentligen småsaker för mig. Det stora problemet eller utmaningen är att jag vill ha båda mina hundar lösa samtidigt utan att de rusar runt tillsammans utan att lyssna på mig. Sparky har jag ju tränat detta med mycket längre och han är också mycket duktigare än Elton. Innan Elton kom var Sparky lös nästan hela tiden. Nu går jag till ställen där jag vågar släppa dem båda samtidigt.

I vilket fall så märks det ändå oftast skillnad på Sparky när Elton är med än om jag och Sparky går själva.  Elton är helt galen när han är lös. Han springer inte bort men han rusar runt som en galning och kan inte slappna av en sekund. I alla fall tills för några dagar sedan. Jag och min vän Emil var med hundarna i skogen och jag insåg att Elton hade förändrats. Han lekte med de andra hundarna men det var inte fullt ös hela tiden. Han strosade runt och höll sig mycket närmre än tidigare. Han inte bara kom på inkallning utan han tittade mig i ögonen med! Det gjorde han inte förut! När han satte sig på en sten brevid mig och bara kikade så blev jag helt varm i hjärtat. Det fick mig också att bestämma mig för att jag ska gå ut och sätta mig i skogen oftare. Att inte alltid gå runt i rask takt. Det är ju dessutom lite roligare nu när det inte är så förbannat kallt längre!

Något jag funderat på ett tag är att jag aldrig ser folk på stan som har flera lösa hundar. Är det så mycket svårare att få en flock hundar att gå som ljus? Jag vill ju så gärna att det ska gå.

Nu har jag just kommit in från en kvällspromenad på Slingan (en motionsväg runt ett par åkrar) och det var underbart! Både Sparky och Elton uppförde sig som små stjärnor. De höll sig nära och kom på inkallning utan att leka klart eller nosa klart först. Såna stunder får mig att tro att det kommer att gå. Att jag kommer kunna ha dem lösa vart jag vill tids nog. Men det kommer ta tid. Låååång tid.