Nu tränar vi på att Sparky ska gå upp och ner i trappor ett steg i taget på kommando. Alltså när jag säger “steg” ska han gå ett steg och stå kvar där tills jag säger “steg” igen.
Vi tränar på “sidan” vilket betyder att han ska kunna gå på höger eller vänster sida om mig. Det har jag tränat med en targetstick och håller nu på att försöka ta bort den.
Vi har fortsatt att träna apportering med. Nu har vi börjat med en medhjälpare som sitter på en stol och kastar i väg föremålet. Sparky väntar då tills jag säger “hämta” och då springer han och hämtar föremålet och lägger i medhjälparens knä. Det går ganska bra. Han har i bland svårt att få upp grejen i knät. Han går liksom med nosen mot bringan och nacken böjd och då blir det svårt att nå. I bland lägger han brevid knät och då får han ta upp den igen.
En ny svår sak vi börjat med är “nära” som jag ska kunna använda när jag vill att Sparky ska ställa sig närmre en patient. Jag har bara provat en gång än så länge så jag får berätta mer om detta senare.
Eftersom Sparky tycker att det är jobbigt att vara utan mig så har vi fått en övning för att träna på detta. Jag trycker in lite leverpastej i en kong, säger till Sparky att lägga sig ner och ger honom kongen. Sedan säger jag mitt kommando “Lugn” och går ut ur rummet i några minuter. När jag kommer tillbaks klappar jag om honom och tar kongen. Vi ska utöka tiden och även göra så att någon annan ger honom kongen och jag kommer in efter en stund. Tanken är att han ska associera stunden utan mig med något positivt i stället för att vara orolig.
En grej han måste kunna är “titta” vilket betyder att han ska titta mig i ögonen och behålla kontakten. Det är SVÅRT. Mina hundar har inte lätt för ögonkontakt. Vi har kommit så långt att han tittar när jag säger “titta” om det inte är någon större störning. Men än så länge har vi bara kommit till att vi har ögonkontakt i 5-6 sekunder.
Ett tag har vi tränat på “tassarna upp” eller vad det kan tänkas heta sedan. Sparky ska lägga upp båda tassarna/frambenen i knät på någon eller på en stol/soffa/säng och stå kvar. Det är han duktig på! Det svåraste är att träna på ställen där han vanligtvis hoppar upp som t ex soffan eller sängen. Än så länge har jag bara ett handtecken men tids nog ska vi ha både handtecken och verbalt kommando på alla saker.
Minisök har vi också tränat på ett tag. Då ska han på en begränsad yta hitta en liten, liten tygbit som jag har gömt. Vi har än så länge jobbat i en sandlåda. Det går bra och Sparky tycker att det är jättekul!
En koncentrationsövning som vi fått är att han ska följa ett föremål med blicken. Jag använder klickern och godis för att belöna när han tittar på saken. Tanken är att jag ska träna detta med störningar sedan för att träna Sparky att fokusera på det vi gör.
Jag har tränat in “stanna” för länge sedan men vi har fått i läxa att finslipa vårt “stanna” så att det sitter riktigt bra. Dessutom ska han kunna stanna både när han är på väg bort från mig eller när han är på väg mot mig. Jag har nästan bara använt det för att stoppa honom när han varit på väg bort tidigare.
Ja, detta är vad vi tränar på just nu!
Nu vet jag inte meningen med att han ska hålla ögonkontakt, men annars kan han kanske kolla på något annat? Din kind eller haka t.ex. Å andra sidan är det grymt bra att hundar som ska umgås med hund-ovana lär sig att det är okej att folk stirrar. Min Doris fixade inte stora leenden och ögonkontakt från andra människor än de allra allra närmsta och det kunde bli så fel ibland.