Från och med i dag får min fina vän Ásta kalla sig Allmänlydnadsinstruktör. GRATTIS!

Ásta och Bart sommaren 2008

Àsta har också en hund från sos-animals som heter Bart. Ásta har jobbat länge nere på hundgården i Spanien och det var hon som valde Sparky åt mig när jag anmälde att jag ville vara jourhem åt sos.

Jag gillar trix! Det är roligt att träna in och Sparky älskar det lika mycket som jag. Många saker må vara värdelösa som t ex att på kommando lyfta på benet så det ser ut som att han kissar (Hihi) men det går åt lika mycket hjärnaktivitet till det som till något “viktigt”.

Här ska Sparky sätta i kopparna i varandra. Än så länge hjälper jag honom genom att hålla i den största koppen men tids nog ska han klara det helt själv.

Lite trixigt är det.

Plocka upp ringen

och på med den!

Jag har passat vackraste Bunty som också kommer från SOS-animals precis som Sparky och Elton. Det gick som en dans så jag hoppas att hon kommer tillbaks snart igen.

Bunty

Mycket bus

Sparky

Varför strosa när man kan springa? Det skulle nog Elton säga om han kunde. Jag förstår inte att han kan tycka att det är så kul men han verkar vara lyckligast i världen av att få springa på en äng.

Elton är rädd för att gå på broar, vissa trappor, balkonger osv. Första gången jag märkte det var när jag bara haft honom några veckor och vi åkte till Skövde. På stationen där måste man gå i en gångbro som har väggar av plast (?). Elton kastade sig på magen och hasade fram i mitten så långt från väggarna han kunde komma. Stackarn. För bara ett par veckor sedan skulle vi gå över en bro och då blev han väldigt osäker och aktade sig för kanterna. Förra veckan bestämde jag att det fick bli veckans träning för Elton så varje dag tog vi en promenad till några olika broar i närheten. Jag la ut korvbitar och bacon på olika ställen längs kanterna och Elton fick leta upp dem. I början fick jag belöna med godis och peppa honom ganska mycket för att våga gå fram till bitarna som låg vid kanterna men de sista dagarna gick det jättebra. En dag stannade han till och med och stod och kikade på fåglarna i vattnet under. I dag när jag tog med honom till Skövde var han mycket lugnare på gångbron! Härligt!

Tåget däremot är fortfarande ingen höjdare. Han skakade och flämtade från att vi gick på tills vi gick av. Sen blev det rinnbajs på första gräsfläcken vi hittade.

I går träffade jag min nya instruktör Malin Helltén på HUNDra i Skövde. Det kändes fantastiskt bra! Hon gav ett professionellt intryck, var väldigt trevlig och lätt att prata med. Hon fick mig att känna att vi kommer klara det här tillsammans. Det känns bra!

Nu första gången så pratade vi mest och Malin antecknade. Hon observerade även hur Sparky reagerade på sånt som hände runt omkring oss. Bilar eller cyklister som åkte förbi eller hundar som skällde osv. Förmodligen observerade hon mig en del med men det sa hon inget om:)

Vi fick några läxor till nästa gång. Det första jag ska göra är att göra ett test med Sparky för att se vilket godis som är det bästa. Jag har provat allt möjligt för att hitta något som han älskar. Malin sa att jag ska lägga upp 5-6 olika sorter på en rad och sedan låta honom ta dem i vilken ordning han vill. Jag ska skriva upp i vilken ordning han tar dem. Sedan ska jag blanda om ordningen på godiset och prova några gånger till. Finns det ett mönster i de sorter han väljer så kan jag vara ganska säker på att han gillar dem bäst.

Utöver detta fick vi en del kontaktövningar som vi ska göra men mer om det kommer senare.

Det går långsamt med träningen. Jag har fått kontakt med min nya instruktör som verkar jättebra och trevlig men hon har tyvärr mycket att göra. Det kommer dröja några veckor till innan vi kan ha vår första träff. Det har gjort att jag tappat peppet lite.

Men härom dagen fick jag ett 18 sidor långt häfte om hur en vårdhund ska vara och det var verkligen roligt att läsa. Nu har jag skapat en plan över vad jag ska träna på tills jag får träffa instruktören. Det blir mycket miljöträning och hantering av okända människor. Även en hel del övningar för att stärka Sparkys självförtroende.

Satt i går och kikade på filmer på arbetande hundar på youtube och det var verkligen inspirerande!

En del hundar apporterar allt de ser och andra vill helst inte ta saker i munnen alls. Mina hundar är av den sorten som inte tar saker i munnen. Kanske har det med deras bakgrund att göra. Att de inte växt upp med leksaker. Jag vet inte.

När jag haft Sparky bara ett par veckor började jag inse hur mycket roliga saker man kan lära sin hund. Jag köpte boken “Aktivering” av Nina Roegner och satte igång att träna in trix som att snurra, rulla runt, sitta fint, vinka, buga, krypa osv. Då kändes trix som att “städa”, när hunden plockar upp en massa saker och lägger i en låda, så otroligt långt borta. Sparky ville inte alls ta saker i munnen. Jag började i alla fall och efter ca 3 månader kunde han ta klossar från golvet. Efter ytterligare någon månad kunde han lägga dem i en hink. Numera städar han för fulla kastruller här hemma! Han kan även flera andra trix där det ingår att plocka upp, bära och lämna saker. Det var nämligen så att när han väl lärt sig att bära klossarna så var det inte alls lika svårt att få honom att bära andra saker. En vårdhund måste kunna hämta/bära många olika föremål i olika material och vikt så i helgen investerade jag i några nya bollar. Sparky kan redan hämta dem på kommando och han tycker att det är jättekul! Elton är fortfarande på stadiet då han ser lite äcklad ut när han får in leksaken i munnen.

Har du en hund som inte är intresserad av saker och vill lära den att hämta grejer så är mitt tips att börja lååångsamt. Använd klicker eller “bra” och beröm+belöna med godis bara för att hunden nosar på grejen i början. Mina hundar har lättare för att ta en sak som jag håller fram än att ta från golvet så jag har börjat med det. Sen har jag gradvis närmat mig golvet genom att hålla saken längre och längre ner. När Sparky kunde ta upp en sak från golvet och ge till mig så höll vi på med det i ett par veckor innan jag började lägga/kasta sakerna en bit bort.

Utbildningen på Vårdhundskolan består till största delen av arbete med sin egen hund. Till hjälp har man en instruktör som man får träffa 40 timmar. I fredags träffade jag min instruktör för första gången och det kändes inte alls bra. Jag försökte verkligen hålla humöret uppe när jag var där men när jag åkte hem kände jag mig så ledsen. Efter mycket diskuterande med några vänner så bestämde jag mig för att kontakta min utbildningsledare Ingeborg Höök och säga som det var. Att det kändes helt fel med instruktören och att jag helst ville byta. Efter mycket vånda ringde jag till Ingeborg i går morse. Kändes så jobbigt att börja utbildningen med att klaga på min instruktör men fantastiska Ingeborg tog mig på allvar direkt och tyckte att jag ska få en ny instruktör så fort som möjligt! Härligt! Hon var så peppande och bra så nu är jag glad igen! Hon sa att “Så här ska du inte behöva känna. Det ska vara roligt att träna vårdhund”!

Det ska jag ta fasta på! För det ÄR roligt att träna med sin hund!

Jag kunde inte förstå varför man stavade Tjänstetecken med E i stället för Ä tills jag insåg att tecken=signal. Alltså något som visar att det är en tjänstehund. Dum man kan vara:)

Sparky har alltså ett nytt täcke som är ett tjänstetecken!

I dag kom Sparkys nya tjänstetäcke och min jacka på posten! Vi provade dem direkt! Hihi!

Sparky var såklart jättesnygg i sitt täcke

Han tröttnade på att posa ganska fort.

Min jacka som jag ska ha på mig när vi tränar eller jobbar.

Elton ville nog med ha ett täcke